Det här är nu tredje gången som jag ser honom såhär, så..förstörd eller vad jag ska kalla det. Han tror att han kan dölja det för vem som helst, men jag ser det i hans ögon! Det skrämmer mig så oerhört mycket att se honom skifta inom loppet av 5 sekunder.
När jag såg honom stå där med tårarna rinnande ner längst hans kinder och blodet på hans händer så tyckte jag så synd om honom. Alla skällde på honom, tjatade och "varnade/hotade". Han måste ha känt en enorm press på sig då den här dagen var det enda vi pratat om i en vecka.

Jag förstår inte riktigt varför jag inte lyssnar på mig själv. Jag har lärt mig hur dom jag känner agerar i olika situationer, ändå så sätter jag mig i dom sitserna med dom ännu en gång. Det blev precis så som jag trodde det skulle bli, den ena försvann och den andra surade. Bäst hade nog varit om det bara hade varit han och jag, inga andra. Hoppas vi kan ta det en annan gång.

Efter den här kvällen förstår jag dom som inte festar. Sprit verkligen sabbar människor, i allra högsta grad. Jag har sett tillräckligt, både som barn och nu, för att vara less på det. Ska jag sluta dricka? Kanske man borde, för att föregå med gott exempel..eller är man kanske ett bättre exempel om man visar att man kan festa men ändå bete sig normalt. Men jag har ingen rätt att skälla på andra, har gjort minst lika mycket dumheter på fyllan som alla andra. Kanske börjar man bli gammal, pallar inte med trycket längre.

Det är åtminstone slut på festandet ett tag framöver för min del. Vill inte umgås med sånna människor igen på ett långt tag. Finns gott om ovettigt folk redan i nyktert tillstånd. Och festar jag inte på ett tag så kanske ja inte bråkar med L på ett tag, eftersom de bara är då jag ringer (min stora fylle-last) till människor.