Det brinner inuti mig, vet inte vart jag ska ta vägen!

Två stycken lika starka röster skriker inuti mitt huvud. Jag vet ju vilken röst jag borde lyssna på, men av någon idiotisk anledning så är den inte lätt att lyssna på. När jag gör det som är rätt så är i alla fall mitt samvete och hjärtat lugn, men kroppen skriker! Det är så att det kliar under huden!
Jag har alltid varit svag för närhet, men har aldrig förstått om det är så att det är ren otur att jag faller för det som råkar vara förbjudet, eller om det är just därför det lockar.

Har nu lindat in mig själv i lögner så pass mycket att jag nästan tror på dom själv. Men varför ljuger jag när jag hatar det så? För att skydda henne? För att skydda mig själv? Spelar inte så stor roll vilken anledning det va, att ljuga är fel vilket som. Jag har aldrig varit bra på att ljuga, tror på ärlighet, och just nu minns jag varför jag inte ljuger..det håller på och äter upp mig inifrån. Vill inte någon ska tycka synd om mig,  jag har ju själv valt att ljuga.  Allt för vad? För en röst inom mig som skriker att jag bara måste ha till varje pris? Aldrig förstått varför jag är som jag är, har bara lärt mig att acceptera det faktum att jag inte kan stå emot. Just därför jag inte sätter mig i sånna situationer, just därför jag undviker vissa människor. Och det är precis vad jag borde har gjort den här gången med. Jag kände det ända ut i fingertopparna samma stund jag såg han läggas till, och jag borde ha sagt ifrån.

Jag kan inte leva i tystnad, det kommer aldrig att gå. Ligger i min säng här i mörkret och låter tårarna rinna ner längst mina kinder. Det smärtar så inombords när jag tänker på vad jag har ställt till med.