Hon hörde av sig idag.. eller, egentligen så hörde hon av sig redan igår (och ett sms dagen innan det typ) men idag så pratade vi.

Kan inte säga att det va som förut, absolut inte.

Men det va typ som..hur ska jag förklara? Så som det brukar vara med mina andra vänner när det är bra mellan oss. Dvs det va bra, men den där magin vi brukade ha fanns inte där.

Men det kändes bra att höra från henne, få prata med henne igen. Det kändes som det var evigheter sen, men samtidigt som hon aldrig hade lämnat min sida.

Kändes så bra att se henne le igen, länge sen jag såg det leendet.

Måste medge att det sved lite inombords när det "gick in" vart det va som hon va någonstans. Inte nog med att hon va i närheten och man inte träffade henne, utan att hon även va hos någon som jag vill träffa. Men den svedan ser jag som en bit av mitt straff för det som jag gjort. Samma sak med alla ord hon sa som påminde mig om det jag gjort, även det ett straff som jag så väl förtjänar.

Undra hur lång tid det tar innan det återgår till det normala, om det någonsin gör det. Och undra hur lång tid det tar innan jag vågar träffa henne, vågar möta hennes blick igen.

Men värmde otroligt varje sms jag såg från henne, och när vi pratade på msn. Trodde inte det skulle gå så väl på så kort tid. Det har ändå bara gått en vecka sen alltihopa rasade samman.  Känns skönt att känna lite värme inombords igen.

Fick även många värmade ord från andra vänner idag. De är jag oerhört tacksam för. Man kände att man var värd någonting iaf. Och måste säga att jag hoppas på att få träffa dom snart, de gör ja verkligen. Men måste bygga upp mig själv lite först. Känns skönt att ha stöd som hjälper en <3