Vaknade jättesent idag. Va väl iofs bra eftersom jag aldrig sover på nätterna. Har varit så nere idag för jag känt mig ensam. Har jag ju iofs känt mig flera dagar nu..

Men idag smsade K mig och frågade hur det va med mig. Blev så glad när han sa att han ville vara där för att fånga mig om de var så att jag höll på att falla, att han va min vän även om vi inte känner varandra så väl.

Är lite konstigt det där hur vänner man knappt känner ställer upp mer än vänner jag känt hela livet. Kan iofs bero på att jag inte kan öppna upp mig lika mycket för dom längre.

Vi pratade massor, skickade säkert över 60 sms under tiden vi snackade. Han va oerhört omtänksam. Är synd att han inte bor närmre mig. Han sa att om han gjorde det skulle han komma hit och krama om mig, säga att jag inte är ensam längre. Blev alldeles varm inombords av att få höra det.

Är synd att jag inte har råd att åka någonstans nu, inte förens efter nyår. Och då ska han iväg, så kommer inte kunna träffas förens i sommar typ. Det är just typiskt de. Men det är nog lika bra faktiskt, borde ju fokusera på mig själv först innan jag blandar in en massa andra personer i mitt liv.