Jag trodde att det var borta...eller helt borta visste jag ju att det inte var. Ända sen första gången jag pratade med honom för över ett år sen så har han haft en konstig påverkan på mig. Jag fastnade fort och hårt. Men det blev en jäkla röra och jag avskärmade mig från mina känslor, bankade in i mitt huvud att det aldrig skulle kunna bli något..sa till mig själv att han inte va någonting att ha.

Ända sen dess har jag bara haft en sexuell dragning till honom (som alla andra tänker ni) och där har det stannat. Men så idag..de va nästan som att vara tillbaka där det hela började. Allt var som förut liksom. Men tänker fortfarande att han inte är något att ha, för i mina ögon är han inte ens redo för att ha ett förhållande med någon..jag har sett och hört hur det gått innan så. Och vill inte gå igenom det hela igen.

Men måste ändå medge att de finns något mer än en sexuell dragning där. Är väl det som gör att jag inte törs träffa honom. Vill inte jag ska fastna för något som aldrig sker, som jag alltid lyckas med. Men nice va de iaf..att prata som förut.

Vet att de inte är något från hans sida.. är därför bättre om han inte kör med en massa "smörerier" för det är dom som får mig att fastna. Visst, han menar säkerligen det han säger..de tror jag.. men det är orelevant om man säger så..

Men asså....nån dag... då jävlar säger jag bara  :O   ;)