Jag förstår verkligen inte hur folk tänker. Eller är det jag som tänker så otroligt jäkla vrickat??

Om jag gör en sak som jag vet kommer såra en vän, då är det ju någon som jag får ta konsekvenserna för efteråt. Ändå tycker folk att jag ska glömma det och lämna det bakom mig. För mig vore det som att säga att det jag gjort är okej!

-Men du ångrar dig ju ändå

Vad spelar det för roll?! Saken är ju ändå gjord. Det vore ju som att någon planerar och utför ett mord..men hey, vi släpper personen fri för han/hon ångrar ju sig verkligen. Personen har ju insett vilket otroligt misstag det var. Det visste väl han/hon redan innan!!

Ja, jag "straffar" mig själv för det som jag gjort. Dvs, jag tillåter inte mig själv att glömma. Det är för att jag tycker att det är inte mer än rätt att jag plågas för det som jag gjort. Det vore väl mer hemskt om jag inte brydde mig, bara la det bakom mig. Men är tydligen bara jag som tänker så.

-Nej men hon förlät mig, så det hela är lugnt. Vi låtsas som att det aldrig har hänt.

 För det första så märks det ju att det inte är helt lugnt. Det jag gjorde ändrade din syn på honom, och allra mest på mig. Om du fick reda på att en vän har undanhållit saker för dig, kan du ärligt säga att du kommer kunna ha samma förtroende för personen igen? Skulle inte tro det va.

-Gå vidare och lär av dina misstag

Ehm..ursäkta mig men, vad är det jag ska ha lärt mig av det här misstaget? Att inte avslöja det jag gjort eller? Att jag inte ska göra om det misstaget en gång till? Jadu..jag visste ju redan från dag ett att det jag gjorde var fel, så varför skulle det hindra mig en andra gång om jag får fråga?