Aldrig har jag känt mig så smutsig som jag gör just nu..

Efter jag skrivit den här bloggen (och en till) ska jag ställa mig i duschen och skrubba tills huden bränner röd och fin. Kan man skrubba bort en del av sitt förflutna? Tror absolut inte det går om man inte gör en förändring i framtiden, och det vet jag att jag inte kommer att göra. För om någon dag eller två kommer jag tänka precis som vanligt igen.

Oturs siffran 13..för någon dag sen va den bara en siffra, nu vill jag spotta på den! Tårarna är inte långt borta bakom mina bekymmerslösa ögon.

Att en persons ord kan väga över alla andras, visst är det lustigt? Beror väl på att jag vet att hans ord inte är långt ifrån sanningen. Ändå vet han inte ens om hälften, och tur är väl det. Jag skäms när jag tänker på hur han ser på mig...kan riktigt känna hur bakterierna kryper runt på mig.

- Skulle aldrig ta i dig med tång men..

- Synd på så fin tjej som dig.

- Du verkar riktigt trevlig.

- Jag är en bra kille, jag kan inte ha någon som dig.

Känner hur jag sjunker under hans fötter, lägger mig ner på marken för att kräla med maskarna. Skammen lägger sig över min hud som ett skal, känner hur det blir svårare att andas. Jag kommer inte ut!

Vet inte vad jag skäms över mest egentligen. Det jag gjort..eller det faktum att jag faktiskt trodde att HAN var en player, att jag trodde han var en lätt match att få. Nedtrampad av någon som jag trodde en av "min egen sort", kan det bli mera pinsamt? Tänk va långt ner på botten man måste ligga.

Han har rätt, ingen kan ha någon som mig. Strunt samma antalet, vet de finns de som haft fler än mig. Men tänker på allt annat som jag gjort också. Hur betydelselöst allting varit, nästan aldrig funnits några känslor inblandat. Alla ord, alla bilder, alla samtal.. Just nu känner jag mig illamående.

Tänk om min familj såg vad som fanns på insidan. Det vänder sig i magen.

Alla vänskaper som jag förstört med mina tankar och handlingar.

Sjukdom..tänk va otroligt rätt han hade när han sa så för länge sen.

Men sjukdomar har botemedel eller hur? Det finns ju viagra, ge mig en tablett med motsatt effekt tack! Ser hur folk tappar respekten för en just för man är så lätt att få dit man vill. Ett nej försvinner så lätt ur mitt ordförråd om man ignorerar det några gånger. Först så stark, men snart på tok för svag. Kan inte tala, inte andas, kan inte ens stå. Tankarna blir fler och fler och går till slut inte att hindra. Samtidigt står samvetet och sparkar mig på smalbenet, får mig att må illa men suget är starkare. Samvetet försöker skrika men den överröstar aldrig den snabba pulsen.
Så fort det är över och pulsen ebbar ut så hör jag samvetets röst och jag får panik. Jag inser vad jag precis har gjort och jag börjar gråta. Skamset lägger jag mig i fosterställning, skyddar mig från slagen som min hjärna nu delar ut. Hur kunde jag låta det här hända när det inte var vad jag ville?

Vill inte prata med någon, kan inte se någon i ögonen, kan ibland inte andas. Jag vill gå och sätta mig ihopkrupen i en mörk vrå och hoppas att jag kan gömma mig, till och med från mig själv. Rör mig inte, jag är så smutsig!
Hoppas att jag inte smittar..

Obotad, rädd och misslyckad åter igen. Vissa är inte meningen att de ska vara som andra. Men vad är meningen med det? Någon dag kommer jag att få veta.

 

cecilia

20 januari 2008 23:42

Hej läste din blogg vet inte va det är som du gort eller gott igenom för att må så här men jag kan knappas tro att du är misslyckad. och en dag finns det någon där som vill ha dig..du får gärna skriva till mig om du vill

kram

http://stea.bloggagratis.se

 

Tooni

21 januari 2008 00:39

Christina, jag hoppas verkligen ingen har behandlat dig så som du skriver för det är verkligen inte mänskligt...ovärdigt oavsett vad man är eller inte... Hoppas du har de bättre imorgon iaf---Kram

http://tooni.se

 

Stina

21 januari 2008 01:45

I'll always be here. And you know it. Vill du prata vet du vart jag finns!

http://aprilbarn.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Jag vet inte vad jag känner... På sätt och vis känner jag mig orolig, och på sätt och vis inte.. Om jag listat ut hans personlighet som jag tror så kan det lika gärna vara något han skriver bara för att se min reaktion..  Vet dock också att han ...

Mamma berättade att min kusin under senaste sjukhusbesöket (är ju dit varje vecka) fått reda på att dom har hittat en tumör. Var det i ryggen sa hon? Vilket som så ska dom försöka operera bort den nästa gång. Operation...vilken är det nu i ordningen?...

Nu när jag talat om för Erik att jag är intresserad av honom och försöker fokusera på att gradvis visa det för honom, vilket är väldigt svårt för mig, då kommer det en hel hög å flirtar med en!   Det är ju så otroligt jävla typiskt.. Blev erbjuden ...

Att göra min senaste tatuering va det bästa jag gjort. För att nu har alla något att prata med mig om, folk kommer fram till en och frågar saker. Man känner sig speciell. Har iofs aldrig haft speciellt svårt för att prata med folk ute på krogen, men ...

Tomhet. Det är en känsla jag riktigt hatar.  Hur man kan känna sig ensam i ett rum full med människor. Hur saker kan spelas upp runt omkring en men man själv inte medverkar. Man sitter som en zombie! Bortom kontroll..   I lördags kände jag en irrita...