Varför kan man inte få styra sina känslor, snälla..

Vad finns det för mening i att stå där, vänta och hoppas på någon som man uppenbarligen inte kommer få..när det finns de som står där bakom och väntar på dig men som du inte vill ha? Vill ha förresten...kunde jag välja så skulle jag ju hellre vilja ha dom! Det finns ingenting som stör mig så mycket som det här tror jag.

Vet att MINST en av dom som står där bak och "väntar" på mig skulle ge mig allt det som jag behöver. Skulle få omtanke, närhet, ömhet, någon som lyssnar..hela köret. Varför finns inte mina känslor där?! Gör riktigt ont att se hur dåligt han mår bara för den "enkla" anledningen att han inte får mig. Kunde jag välja skulle jag styra mina känslor dit, men det kan jag inte.

Vill banka mig i huvudet med en stor gigantisk klubba! Tänk inte på honom, tänk inte på honom, tänk inte på honom! Kunde han inte vara ett svin, snälla gör mig den tjänsten, gör honom till ett svin! Vore så mycke enklare att gå vidare om jag kunde vända mina känslor till hat, men hittar inga fel på honom. Inget utom osäkerheten på sig själv som jag vet bara är för nu.

Något annat som stör mig är vissa personers "lätthet" på känslor. Visst jag är jäkligt snabb på att bilda en uppfattning om en person, fastna för dom och få känslor för dom. Men nu är det två stycken killar som börjat snacka med mig för bara några dagar sen, och som påstår att jag är så underbar. Hur kan dom veta det när dom inte känner mig? Dom har inte ens frågat mig om mig själv så vad kan dom veta? Båda säger dom vill träffa mig för att se vart det leder, säger att dom är villiga att flytta..för min skull :S  Skulle aldrig vilja ha den pressen på mig, att de flyttat för att vi ska bli någonting..då känner jag mig tvingad till att det måste fungera. Ena killen satt till och med och kallade mig för älskling, men då sa jag ifrån. Jag är inte en sån som tar lätt på sånt som "älskling" och absolut inte på "jag älskar dig", det är inte många jag sagt det till..utom när man va liten då (pinsamt nog) men det var då det. Det är just deras lätthet på känslor som får mig att backa ifrån dom, skulle inte ens kunna träffa dom utan att känna press och orohet för att det skulle blåsa upp till världens enorma grej.

Hur har allting blivit såhär?

 

Muppo

29 januari 2008 19:45

JAAAA.. vi kan leka på alla hjärtans dag.. en icke romantisk middag å massa hat.. MOAHAHAHA

http://aprilbarn.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Jag vet inte vad jag känner... På sätt och vis känner jag mig orolig, och på sätt och vis inte.. Om jag listat ut hans personlighet som jag tror så kan det lika gärna vara något han skriver bara för att se min reaktion..  Vet dock också att han ...

Mamma berättade att min kusin under senaste sjukhusbesöket (är ju dit varje vecka) fått reda på att dom har hittat en tumör. Var det i ryggen sa hon? Vilket som så ska dom försöka operera bort den nästa gång. Operation...vilken är det nu i ordningen?...

Nu när jag talat om för Erik att jag är intresserad av honom och försöker fokusera på att gradvis visa det för honom, vilket är väldigt svårt för mig, då kommer det en hel hög å flirtar med en!   Det är ju så otroligt jävla typiskt.. Blev erbjuden ...

Att göra min senaste tatuering va det bästa jag gjort. För att nu har alla något att prata med mig om, folk kommer fram till en och frågar saker. Man känner sig speciell. Har iofs aldrig haft speciellt svårt för att prata med folk ute på krogen, men ...

Tomhet. Det är en känsla jag riktigt hatar.  Hur man kan känna sig ensam i ett rum full med människor. Hur saker kan spelas upp runt omkring en men man själv inte medverkar. Man sitter som en zombie! Bortom kontroll..   I lördags kände jag en irrita...