Det har varit några samtal innan och jag har kikat och sett de inte var rätt.

Har hållt mitt avstånd väl, varit trevlig men ändå kall för hade gjort ett val.

Ingenting för mig, inte alls. Det sa jag till mig själv, och tänker fortfarande.

Ett samtal senare, ett leende, en fräck kommentar, en baksida..

Nu är hennes hjärna igång på nytt, börjar se förbi det jag först sa.

Ändå vet jag att det är min första tankegång som är den rätta.

Men det bryr sig inte dom nya tankarna om, dom lyssnar inte. Även om dom nya tankarna ännu är väldigt dämpade så känner jag igen dom allt för väl.

Vet vad som behövs göras..

Kan inte låta blir att hata mig själv lite grann.

Varför måste man tycka om en känsla lika mycket som man hatar den?

Vill inte köra med fula spel..

Får överföra tankarna till någon annan, någonstans där det inte spelar någon roll hur det går. Där det inte kan bli fel. Detta känns nästan pinsamt.

Kan man spärra in sina tankar? Kan supa bort dom, men inte så bra..

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Jag vet inte vad jag känner... På sätt och vis känner jag mig orolig, och på sätt och vis inte.. Om jag listat ut hans personlighet som jag tror så kan det lika gärna vara något han skriver bara för att se min reaktion..  Vet dock också att han ...

Mamma berättade att min kusin under senaste sjukhusbesöket (är ju dit varje vecka) fått reda på att dom har hittat en tumör. Var det i ryggen sa hon? Vilket som så ska dom försöka operera bort den nästa gång. Operation...vilken är det nu i ordningen?...

Nu när jag talat om för Erik att jag är intresserad av honom och försöker fokusera på att gradvis visa det för honom, vilket är väldigt svårt för mig, då kommer det en hel hög å flirtar med en!   Det är ju så otroligt jävla typiskt.. Blev erbjuden ...

Att göra min senaste tatuering va det bästa jag gjort. För att nu har alla något att prata med mig om, folk kommer fram till en och frågar saker. Man känner sig speciell. Har iofs aldrig haft speciellt svårt för att prata med folk ute på krogen, men ...

Tomhet. Det är en känsla jag riktigt hatar.  Hur man kan känna sig ensam i ett rum full med människor. Hur saker kan spelas upp runt omkring en men man själv inte medverkar. Man sitter som en zombie! Bortom kontroll..   I lördags kände jag en irrita...