Ut i det friska vädret, men det va inte alls samma sak som förr.

Det var ingenting som hade lättats när jag kom hem igen.

Skuldkänslor som gnager på kroppens sköra insida.

Borde jag ha fortsatt att hålla mig borta från människor, hållt det jag sa den där sorgsna novembernatten? Jag är långt ifrån hållbar, långt ifrån stark.

Allting som man petar på slutar i att det rasar isär till småsplitter.

Är det någon som har ett hörn att låna ut till mig att gömma mig i?

Blunda hårt tills det syns stjärnor framför ögonen..

Ge upp och sluta att andas för en stund..

Inget liv, ingen ork..

 

you know who

14 februari 2008 02:47

människor är flockdjur. Spelar ingen roll hur mycket du än försöker så kommer du alltid att söka svaren på dina frågor i någon annan. Leta inte svaren i dig själv, du kommer inte hitta dom. Varför kämpa för att aldrig falla när nergångerna är det som bygger den du är och din stryka. Det är genom att bryta mönster och vanor som du utvecklas som individ. Gör inte som du brukar, göm dig inte. Gör det du vill, när du känner för det. Du märker ingen skillnad för stunden men tro mig, den märker du så småning om.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Jag vet inte vad jag känner... På sätt och vis känner jag mig orolig, och på sätt och vis inte.. Om jag listat ut hans personlighet som jag tror så kan det lika gärna vara något han skriver bara för att se min reaktion..  Vet dock också att han ...

Mamma berättade att min kusin under senaste sjukhusbesöket (är ju dit varje vecka) fått reda på att dom har hittat en tumör. Var det i ryggen sa hon? Vilket som så ska dom försöka operera bort den nästa gång. Operation...vilken är det nu i ordningen?...

Nu när jag talat om för Erik att jag är intresserad av honom och försöker fokusera på att gradvis visa det för honom, vilket är väldigt svårt för mig, då kommer det en hel hög å flirtar med en!   Det är ju så otroligt jävla typiskt.. Blev erbjuden ...

Att göra min senaste tatuering va det bästa jag gjort. För att nu har alla något att prata med mig om, folk kommer fram till en och frågar saker. Man känner sig speciell. Har iofs aldrig haft speciellt svårt för att prata med folk ute på krogen, men ...

Tomhet. Det är en känsla jag riktigt hatar.  Hur man kan känna sig ensam i ett rum full med människor. Hur saker kan spelas upp runt omkring en men man själv inte medverkar. Man sitter som en zombie! Bortom kontroll..   I lördags kände jag en irrita...