Var är min toleransgräns någonstans?

Den borde för länge sen vara passerad.

Jag talar hela tiden om att jag ger upp, ändå är jag kvar här.

Jag maler på i mina jävla fotspår.

Familjen har råkat ut för ännu en motgång.

Mamma mår psykiskt dåligt av sitt jobb..så dåligt att hon även mår fysiskt dåligt. Häromdagen somnade hon redan 18.00 pga världens magknip. Jag säger åt henne att byta jobb, och hon vet att hon måste..men hon säger att hon inte hitta något som ger lika mycket betalt. Dessa jävla pengar..

Åter igen känns det som familjens öde vilar i mina händer.

Och nu mår jag kasst över min föregående månad fylld med shopping.

Jag har spenderat så mycket pengar på sistone, bara på mig själv..flera tusen på skräp rent ut sagt. Det är i alla fall skräp i jämförelse med min familjs välmående. Det va inte roligt att se mammas glansiga ögon idag och den darrande minen, hon var på bristningsgränsen. Hon orkar inte med mer motgångar samtidigt som hennes jävla jobb.

Varifrån ska jag hämta energi?!

Jag måste boka tatueringstid och det snabbt! Få bedöva mig själv lite, det är precis vad jag behöver. Är det kanske det jag har försökt göra med shoppingen? Köper en massa saker i ett försök att göra mig lycklig? Men det funkar inte, för det är smärtan jag behöver..det är de enda som fungerar på mig. Är ju inte direkt så att jag inte har motiv liggandes som jag vill ha tatuerade, så det är inget problem. Och pengar har jag ju nu så. Måste bara ta mig in dit och prata med henne.

Men hur länge kan jag bedöva mig själv med tatueringar?
Eller slutar det som min släkting, i saxar...eller rakblad?

Eller finner detta inget slut..förens jag avslutar mig??

Känner mig för länge sedan tömd på ork..men framåt jag går. Eller snarare bara flyter med, låter tiden gå och hoppas på att det går över. Jag lever inte! Levande, men jag lever inte. Jag är ett tomt skal. Är meningen med mitt liv att finnas till för andra? Ska all min energi gå till att hjälpa mina nära och kära? Kan vi inte få ett års paus i problemen??!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Jag vet inte vad jag känner... På sätt och vis känner jag mig orolig, och på sätt och vis inte.. Om jag listat ut hans personlighet som jag tror så kan det lika gärna vara något han skriver bara för att se min reaktion..  Vet dock också att han ...

Mamma berättade att min kusin under senaste sjukhusbesöket (är ju dit varje vecka) fått reda på att dom har hittat en tumör. Var det i ryggen sa hon? Vilket som så ska dom försöka operera bort den nästa gång. Operation...vilken är det nu i ordningen?...

Nu när jag talat om för Erik att jag är intresserad av honom och försöker fokusera på att gradvis visa det för honom, vilket är väldigt svårt för mig, då kommer det en hel hög å flirtar med en!   Det är ju så otroligt jävla typiskt.. Blev erbjuden ...

Att göra min senaste tatuering va det bästa jag gjort. För att nu har alla något att prata med mig om, folk kommer fram till en och frågar saker. Man känner sig speciell. Har iofs aldrig haft speciellt svårt för att prata med folk ute på krogen, men ...

Tomhet. Det är en känsla jag riktigt hatar.  Hur man kan känna sig ensam i ett rum full med människor. Hur saker kan spelas upp runt omkring en men man själv inte medverkar. Man sitter som en zombie! Bortom kontroll..   I lördags kände jag en irrita...