"Du lyssnar inte"

"Du bryr dig inte"

"Du förstår inte"

"Man kan inte lita på dig"

Ord helt dragna ur sitt sammanhang.

Kanske verkar dom värre då än dom egentligen är.

Men det är dom orden som satte sig i min skalle när dom varit arga.

Just för att det känns som jag försökt, men det har inte dugit.

Det är precis den tanken som snurrat runt i mitt huvud idag.

"Duger jag till någonting??"

Och då har alla dessa bråk och ord letat sig tillbaka till mitt huvud.

Alla kan ju inte ha fel?!

Så då måste det ju vara som dom säger.

Vilket skulle bevisa mina sociala svårigheter ännu mer.

Jag vet uppenbarligen inte vad som är rätt och fel att göra/säga.

Jag trodde jag visste...

Inte ens åt min familj duger jag som jag är. Mamma har börjat ogilla att jag tatuerar mig. Tycker inte jag ska göra nästa. Hon pratar gång på gång om hur vi måste ändra matvanorna i familjen. Den hon egentligen menar är mig... Min mormor orkar jag inte ens berätta något för som jag ska göra. Inte sen den dagen jag piercade läppen och hon predikade om hur fult det är med "skit i mun" som hon så fint sa. Min bror skämtar med sina polare om hur stor jag är. Min kusin skäms över hur stora vissa av oss i släkten är. Mamma tjatar om och om igen om att hon har hittat jobb åt mig. Jaha åt mig säger du? Mmmm, va bra koll du har på vad som passar till mig mamma. Papperssorterare 2 ggr i veckan, som komplitering till det jobb jag redan har. Ja det va ju precis vad jag ville...kompletera. Jag vill bort mamma!!

Men hon vill inte få bort mig. Hon har redan diskuterat om att hyra in mig hos grannen. Vad som helst gör hon för att jag inte ska flytta ännu. Hon kväver ner mig. Min "kära" barndomsvän har talat illa om mig vid mer än ett tillfälle. Jag är högljudd, jag kan inte klä mig, mitt hår är förjävligt, jag är töntig, jag sjunger falskt. Alla utom första är saker hon sagt bakom min rygg.

Hur vet man vem som har rätt?

Ska jag bara ignorera det folk säger om mig?

Kanske aldrig få någon riktigt självinsikt...

Eller är det verkligen så att alla har fel?

Ska jag bara vara den jag är, och skita i varenda kotte som säger något illa?

Leva i en bubbla.

Det vore i alla fall skönt om inte annat.

Men då lär man sig ju aldrig heller..

Fan vad jag hatar livet just nu

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Jag vet inte vad jag känner... På sätt och vis känner jag mig orolig, och på sätt och vis inte.. Om jag listat ut hans personlighet som jag tror så kan det lika gärna vara något han skriver bara för att se min reaktion..  Vet dock också att han ...

Mamma berättade att min kusin under senaste sjukhusbesöket (är ju dit varje vecka) fått reda på att dom har hittat en tumör. Var det i ryggen sa hon? Vilket som så ska dom försöka operera bort den nästa gång. Operation...vilken är det nu i ordningen?...

Nu när jag talat om för Erik att jag är intresserad av honom och försöker fokusera på att gradvis visa det för honom, vilket är väldigt svårt för mig, då kommer det en hel hög å flirtar med en!   Det är ju så otroligt jävla typiskt.. Blev erbjuden ...

Att göra min senaste tatuering va det bästa jag gjort. För att nu har alla något att prata med mig om, folk kommer fram till en och frågar saker. Man känner sig speciell. Har iofs aldrig haft speciellt svårt för att prata med folk ute på krogen, men ...

Tomhet. Det är en känsla jag riktigt hatar.  Hur man kan känna sig ensam i ett rum full med människor. Hur saker kan spelas upp runt omkring en men man själv inte medverkar. Man sitter som en zombie! Bortom kontroll..   I lördags kände jag en irrita...