Jag vet inte vad som är mest hemskt egentligen. Det faktum att jag i princip krävde av en grabb att han skulle välja mellan kärlek och sex, eller den biten att han faktiskt valde sexet. Inte ens riktigt sex, utan c6.

Hans spelande velande gjorde mig bara mer förbannad. Det borde inte vara ett svårt val. Så ja, jag satte igång det hela efter hans tjat å velande. Han hade ju själv sagt att det var något han så jävligt gärna ville ha. Sen skyller grabben på mig.. "hade du inte satt igång så hade jag nog gått därifrån"...mmmm, lätt att säga det efter. Precis som allt annat shit han sa efteråt. Det är väldigt lätt att säga alla bra saker och smör EFTER man redan fått det man ville ha. Speciellt när man märker att det faktiskt inte var så märkvärdigt.

Jag förklarade för honom redan innan, och ändå så gick det inte in.. Jag borde fanimej gå och bli nunna. Så kanske någon intresserar sig för att lära känna mig istället för mina sexvanor..

Jag tycker egentligen inte om att hänga ut folk, det är dålig stil..men det här är verkligen en konversation jag vill ha översikt över eller hur jag nu ska förklara..
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Hon: jag ska förmodligen tatuera mig snart

Hon: vill du se?

Jag: absolut! :D

*hon skickar en bild på en blomma med snirklig stjälk som är längst hela revbenen, med detaljerade blommor i skiftande färg och skuggning*

Jag: ville inte du göra nått litet man kunde dölja? :P

Hon: jo men det där är ju lätt att dölja

Jag: nja :D inte som dom du snacka om innan vid höften, dom syns i princip aldrig.. sen där kommer ju synas varje sommar åtminstone ;)

Jag: Men om det är vad du vill göra så tycker ja absolut du ska de:)

Hon: ja om jag inte skulle vilja så skulle jag inte valt den

Jag: nej det är klart

*paus*

Hon: han som kommer tatuera mig är helt ny, så jag valde en lätt

Jag: jag skulle inte se den där som väldigt lätt om han är helt ny :-O

Jag: har du sett några han gjort innan?

Hon: jo då

Hon: nej ingen det här blir hans första stora

Jag: okej, jag skulle råda dig till att inte göra det :S

Jag: men det är ditt val

Hon: råd så mkt du vill jag känner honom och han kan det där

Jag: va bra då (Y)

Hon: han är ny på tatueringar men han har varit proffessionell målare i 20 år

Hon: vunnit pris och varit med i tv titt som tätt

Hon: aja vad trist hade trott du skulle va glad o inte sådär dissig

Jag: Men åh, nu är du ju löjlig faktiskt.. Jag ger dig vettiga kommentarer för att jag bryr mig om dig! Klart att du ska göra tatueringen om du vill göra den. Men är inte min grej att sitta och hålla käften och bara säga "grattis", det borde du veta vid det här laget. Speciellt inte när det gäller tatueringar som jag tar jävligt seriöst. Vill du ta det som en diss så varsegod, jag vill bara inte du ska gå omkring och ångra dig sen när det är en så pass stor tatuering..

Hon: mmm tack, jo jag borde veta att du inte stödjer mig vid det här laget

Hon: ska inte säga nått mer till dig för du tycker bara allt jag gör är fel

Jag: Men ge dig!

Hon: ge mig för vad? du verkar ju gilla att man säger den råa sanningen, om du får det varför får inte jag det då?

Hon: ingen ensamrätt här inte

Hon: svider du mig i ögonen så svider jag tillbaka

Jag: Ja absolut, släng ut den. Jag tycker absolut om sanningen. Tycker snarare det är löjligt att du ser det som att jag inte stödjer dig bara för att jag kommer med bra feedback som inte ligger i linje med det du VILL att jag ska säga. Och det är jävligt synd att du inte ser att jag gör det för att jag tycker väldigt mycket om dig, inte för att tala om att allt du gör är fel för det tycker jag verkligen inte.

Jag: hahaha

Jag: Ja om det finns någon mening bakom svidandet så varsegod, då vill jag absolut att du talar om det.

Hon: jag tycker absolut att du ska säga sanningen, men tråkigt att du aldrig kan ha empati nog att se min glädje i saker och hålla med helhjärtat. DET tycker jag är tråkigt

Jag: Om du är nöjd med tatueringen så blir jag definitiv SKITGLAD för din skull, ingen frågan om saken!

Hon: aja strunt samma... jag tappar lusten för allt. känns inte ens kul att jag ska göra den längre.

*Hon är nu offline*

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Tala om för mig... är det jag som gör fel?? :S

Nästan exakt en vecka. Det är så länge sen vi snackat nu, för att vi åter igen hade ett tjafs om att vi inte kan snacka sex. Antingen surar vi om att det är för mycket eller så är det för lite. Efter dess har vi inte kunnat snacka alls, men igår smsade han mig. Vi snackade sedan i telefon och såklart slutade det såsom det alltid slutar..dock ännu mer än vanligt.

På sätt och vis hatar vi varandra men kan ändå inte vara utan varandra. Vad ska vi egentligen ha för relation?? Jag blir inte klok på det, inte han heller.

Min hjärna är fucked up. Jag har börjat prata med en urgo kille. Världens gulligaste och som verkligen ger mig omtanke. Lite framfusig och överfull med känslor, men det påminner lite om mig själv att fastna så fort för någon. Och han är ju ännu ung dessutom, han har inte lärt sig att blocka och dölja såsom jag har. Bara 2 år yngre men det är mycket, tänker dock inte på att han är yngre än mig. Vilket som borde jag vara GLAD över att han gör mig glad! Men det är jag inte...

Jag oroar mig för att jag playar honom. Utnyttjar omtanken han ger mig. Och ännu värre är att jag nu idag tänkte för en kort sekund "då måste jag ju ge upp dom andra och kanske förlora dom" .... hur sjukt är inte det?! Jag faktiskt tänkte tanken att jag inte kan neka mina jävla internetstrul när det dyker upp en kille som faktiskt verkar vilja ha mig! Jag är fan inte värd ett förhållande med sådana tankar i mitt huvud.. Han förtjänar mer än mig..

Min hjärna är åter igen ett nystan..

Kanske borde jag lämna dom alla, både strulen och den seriösa..

Fokusera på att först älska mig själv..
Men kanske är kärlek en knuff jag behöver..

Jag måste verkligen göra någonting åt mig själv..hela jag är förstörd!

Jag har verkligen gått från att älska sex till att förbanna det. Men tror att även det grundar i hur mycket jag hatar mig själv.. När någon pratar med mig och dom ger mig en komplimang, då tänker jag bara i huvudet att det är smörerier. Och så fort ordet/tanken/hinten som kan leda till sex dyker upp så blir jag arg på personen. Skäller ut dom efter noter. Känner mig äcklad och utnyttjad. Jag känner mig endast som en leksak och inget annat.

Men den biten att även sex ingår i ett förhållande..den finns inte med i mitt huvud längre?  Sex är inte känslor alls längre?

I grund och botten så anser jag nog att ingen kan tycka om mig. Men det går att använda mig för sex. Vet ju att det finns dom som tänder på sådana som mig, mest gubbar men det finns i alla fall några..så det är något jag kan tänka mig. Att någon vill ha mig i säng trots allt. Dessutom finns det ju killar som knullar allt i sin väg oavsett hur man ser ut typ. Så att när dom nämner sex så är det som att dom bekräftar min teori..

Kommer jag någonsin kunna ta mig ut i världen igen??? *orolig*

Lustigt hur folk kan ändras till bra människor, eller lära sig spela bättre. Pratar fortfarande med S på msn, och vi pratar faktiskt om lite allt möjligt. Det har vi aldrig kunnat. Okej, vi snackar mycket sex men det är på normal nivå och inte som förut att han inte lyssnar för fem öre eller så.

Han har till och med bett om ursäkt minst 5 gånger nu för det som hände, och förklarat hur han tänkte. Visst, det hela kan va ett stort spel. Men det glädjer mig ändå på nått sätt att han nu åtminstone lägger ner tid på att lura/förföra mig istället för sin raka stil förr som bara gjorde mig ledsen.

Vet inte om jag ska skratta eller gråta över det faktum att den som jag räknade som störst svin av alla just nu är den som pratar med mig. Och han som jag trodde var en vän nu inte snackar med mig alls för vi inte kan prata om sex! Antingen blir jag sur eller så blir han sur..och sex är källan.

Måste erkänna att jag är sugen på att träffa S igen och se om han verkligen har förändrats. Alla är värd en andra chans sägs det? Om inte så får jag åtminstone lite närhet för stunden, något han är hyfsat bra på ändå får jag säga. Om jag törs! Länge sen han såg mig, och ja oroar mig för hans ärliga uttalande om min vikt. Ingen jag klarar av att höra just nu.

Extrem smärta 3 dagar i rad. Säkerligen på grund av det låga intaget av cola.

Rehab nästa? Vill verkligen flytta till ett eget place så jag kan ta tag i mitt liv. Få göra alla valen själv. Ingen som bevakar och frågar och gnäller.

Har upptäckt att dom flesta människor är mer jojjo än vad jag är nästan.. =S Igår  var man någon, idag är man en halv människa och imorgon är man ingenting. Så lätt man lämnar någons liv. Och dom bryr sig inte ens om att tala om det för en. Man är bara text på en skärm, inget annat. Text kan man behandla hur som helst. Passar den inte så stänger man ner den bara, ignorerar.

Jag önskar att jag kunde vara lika känslokall. Istället är jag den där som slängs bort och står här kvar och undrar varför. Ligger där med gråten i halsen och dom märker det inte ens. Dom har inte brytt sig om att kolla.

Det går inte att älska mig - det är tanken som flyger i mitt huvud..

Ensam Ensam Ensam

Känns som att ingen vill vara med mig.. Och nu när det syns att jag är depp vill ingen prata med mig. Alla utom en, den sista jag trodde skulle prata med mig eftersom han förr alltid blivit sur som fan om han inte fått snusk. Fast han sitter väl i hemlighet och hoppas på snusk... dock bryr ja mig inte just nu varför han är här, han är den enda som är här iaf. Så länge han kan bete sig om folk får han vara kvar.  Mognat kanske??

Som min polare sa, jag börjar bli desperat. Och han säger ja borde träffa killar utan att ha sex med dom på en gång också. Jag?? Lycka till liksom.. Jag som bara kunnat säga nej en enda gång i mitt liv. Skulle va att de funkar för att jag nu haft så långt uppehåll att jag är rädd för sex. Vet ju att han har rätt, men hur enkelt är de? =( Jag har inte ens kvar några killkompisar som jag kan ligga och babbla med på nätterna som jag hade förr..

Är inte bra med pauser för en människa som har lätt social fobi.. För långa pauser gör det läskigt igen. Kommer bli så svårt att ta sig ut där igen bland folk, speciellt bland killar igen. Jag håller mig här hemma med grannarna, till och med festar med grannarna nu för tiden. Isolerar mig själv. Och blir nästan irriterad när folk försöker pressa mig härifrån... ush...

Måste verkligen flytta... jag vet att det är enda sättet att brytta mina mönster. Detta är för säker miljö för mig! Jag måste slänga mig ut i världen för att kunna ta steg framåt.. snälla, hjälp mig ut..

Min bror ville skydda mig så han sa ingenting

Tystnaden gjorde precis raka motsatsen

Den fick mig att gå längre in, helt blind

Hade jag fått veta på en gång hade jag backat

Då hade jag kommit ur det här för länge sen..