Jag gnäller.... dag ut och dag in så gnäller jag.

Oooooh jag är så ensam, buhuuuu!
Även om jag har skämtsam ton så gnäller jag.

Talar om hur lite närhet jag får..
Så synd om mig minsann, får aldrig närhet..

Sen när jag väl blir erbjuden en "dejt" så backar jag!
Jag törs inte..
Det var så länge sen jag ens träffade en kille.

Vad har jag ens att komma med?  :S

Tjock som få, blyg som fan...känns som katastrof

Och om det nu mot all förmodan skulle hända något skulle jag drabbas av panik. Det känns som att jag inte ens minns hur man gör! Jag kan inte ens minnas i mitt huvud hur det känns att vara nära någon, kyssa någon, röra någon... tänk om jag inte kan längre :S