Jag gjorde det..

Spenderade förmiddagen med att fixa mig och vela, hittade på ursäkter för mig själv till varför jag inte skulle åka. Men tänkte sen att: Nej, jag måste ut i världen! Så jag tog en chansning, en feg en men den kom fram i alla fall på ett någorlunda luddigt sätt.

Jag kollade upp resväg och busstider. Plötsligt hade jag bråttom. Det går ju inte så mycket bussar härifrån. Hela tiden satt jag och pratade med honom. Jag sa att jag packade osv. När jag sen sa att jag måste rusa till bussen kom han med smarta kommentarer som "vart ska den då".......han velar.  Jag tänkte inte rusa iväg mot en buss ut på en nervfull resa när målet var osäkert. Försökte hinna få svar på om jag skulle åka, men det kom för sent. Tror ändå det gjorde honom lättat.

Någorlunda uppklädd, sminkad och färdigpackad. Jag sätter mig ner och gråter. Stressen rinner ur mig i takt med tårarna som kommer nerför kinderna. Kände mig ovälkommen, ogillad och misslyckad. Jag var arg. Inte på honom utan på mig själv för att jag hade slängt ut mig i det okända på en så svajig botten. Kände mig näst intill lurad.

Kommer jag någonsin komma tillbaka ut i världen??

Jag gnäller.... dag ut och dag in så gnäller jag.

Oooooh jag är så ensam, buhuuuu!
Även om jag har skämtsam ton så gnäller jag.

Talar om hur lite närhet jag får..
Så synd om mig minsann, får aldrig närhet..

Sen när jag väl blir erbjuden en "dejt" så backar jag!
Jag törs inte..
Det var så länge sen jag ens träffade en kille.

Vad har jag ens att komma med?  :S

Tjock som få, blyg som fan...känns som katastrof

Och om det nu mot all förmodan skulle hända något skulle jag drabbas av panik. Det känns som att jag inte ens minns hur man gör! Jag kan inte ens minnas i mitt huvud hur det känns att vara nära någon, kyssa någon, röra någon... tänk om jag inte kan längre :S 

Varför är jag så avundsjuk och svartsjuk?! :(

Det är så jobbigt och energikrävande...det verkligen sliter på en.

Jag vill inte känna ett hugg i bröstet så fort någon öppnar munnen..

Det är inte alla andras fel..

Det är min osäkerhet som hela tiden hackar på mig.

Jag bara ser att alla andra är bättre än mig..

Känner att ja inte har den minsta chans.

Hur ska jag någonsin kunna sticka ut framför någon annan??