Tog och läste L's blogg häromdagen faktiskt för att jag kände att jag faktiskt har släppt honom nu. Jag läste om hans nya tjej och såg bilder på henne. Och det gjorde inte ont! Satt och tänkte att dom faktiskt såg ut att passa varandra, och kände mig glad över att han var glad.

Och lägligt nog kom han och skrev till mig igår på msn. Det var länge sen de hände senast. Vi snackar typ ingenting nu för tiden. Men tror också att han har lite dåligt samvete över hur det blev mellan oss, eller så är det bara en inbillning jag har i huvudet. Va i alla fall kul att höra från honom. Fick dock 5-sekunders flashar då jag tänkte att jag borde skälla ut han, berätta vad min brorsa hade berättat för mig. Men det kändes som obetydligt nu, nått som ligger i det förgångna. Jag kan aldrig vara arg på någon speciellt länge även om jag aldrig glömmer vad dom har gjort.

Det som ändå kändes skönast var känslan jag fick inom mig när vi snackade om att allt detta inte varit för ingenting. Att jag under min väntan lyckats krypa lite under hans skal. Han har börjat att mer ofta berätta om "problem" för mig, vilket han inte gjorde i början liksom. Och det finns inget som värmer så mycket som att se folk litar på en, kan berätta saker för en. Att han dessutom talade om hur snäll jag var och tackade, 2 gånger till och med. Jadu, tror vi har en bra vänskap på gång faktiskt nu när mitt intresse för honom har lagt sig. Vi är ju trots allt väldigt lika till sättet..