En veckas nojjor och förberedelser..letande, shopping och fixande.
Allting, hela resan och oron och spriten..för absolut ingenting.

När jag väl lyckats bli av med nervositeten och bara längtade, så blev inget.

Hade lätt kunnat starta hela grejen utan några som helst problem, kunde ha gjort vafan som helst kan ja säg dig, men nej då.

Jag blev så arg, besviken, frustrerad och kunde inte låta bli att känna mig lurad till max. Var det så som de nu sa, eller va det bara att påhitt för att slippa om de inte var som de hade tänkt sig?? 

Vart skulle jag nu ta vägen? Fick hjälp att ta mig till en vän. Men såhär i efterhand önskar man lite att man kanske hade åkt någon annanstans, inte på grund av min kompis, utan pga frustrationen jag nu bar på.
Märktes så väl på mina drömmar att detta var långt ifrån ett avslutat kapitel, jag hade bara blivit mera nyfiken av mig.

Men vet inte om jag kommer våga chansa igen...