Jag vet inte vad jag känner...

På sätt och vis känner jag mig orolig, och på sätt och vis inte..

Om jag listat ut hans personlighet som jag tror så kan det lika gärna vara något han skriver bara för att se min reaktion.. 

Vet dock också att han kan hålla käft om saker för att det passar honom bättre så.. men då borde han inte skriva det alls..

"I'm in love" står det på hans msn... :S

Har någon helt plötsligt lyckats att trollbinda honom, han som har så svårt för att bli kär?  Varför håller han då på att småflirta och så med mig? Eller har han gjort det?? Kanske bara varit allmänt trevlig och jag feltolkar.. 

Nä fan nu är jag förvirrad...
Och jag vet hur det kommer bli. Jag kommer hålla käften tills han kommer och skriver till mig. Kan ge bakslag om det är så att han försöker se min respons. Men fan..jag är inte den som springer efter någon. Har inte mod eller styrka för det! Det har varit jobbigt bara nu att visa för honom hur jag känner, öppna lite på locket som jag lagt över mina känslor. Om detta ger bakslag kommer det nog bli ännu svårare nästa gång..

Hoppas han är kär i något jävla spel eller något.... =(

Mamma berättade att min kusin under senaste sjukhusbesöket (är ju dit varje vecka) fått reda på att dom har hittat en tumör. Var det i ryggen sa hon? Vilket som så ska dom försöka operera bort den nästa gång. Operation...vilken är det nu i ordningen? På senaste tiden har hon gjort mängdvis av dom. Blodkärl som gått sönder och så vidare.

Jag har redan berett mig på att hon kommer dö. Det går liksom bara utför varje gång hon är in på det där sjukhuset. Men vet att det inte kommer spela någon roll hur mycket jag förbereder mig, det kommer ändå att bli en rejäl jävla smäll i magen när det sker..

Jag vill verkligen inte att det ska ske. Har det inte varit tillräckligt redan??

Nu när jag talat om för Erik att jag är intresserad av honom och försöker fokusera på att gradvis visa det för honom, vilket är väldigt svårt för mig, då kommer det en hel hög å flirtar med en!

Det är ju så otroligt jävla typiskt..

Blev erbjuden att komma hem till en snubbe igår och mysa, men tvekade och tackade sen nej. Inte enbart av att det var så otroligt sent, utan också för att nu skulle jag ju känna mig hemsk emot Erik om ja säger att jag tycker om honom och sen går och ligger med någon annan bara för jag är lite sugen...hur seriös ser man ut då?

Men samtidigt känns det också dumt att jag sparar mig för någon som kanske inte ens vill ha mig!

Att göra min senaste tatuering va det bästa jag gjort. För att nu har alla något att prata med mig om, folk kommer fram till en och frågar saker. Man känner sig speciell. Har iofs aldrig haft speciellt svårt för att prata med folk ute på krogen, men på hemmafester och så.

Men det bästa av allt är ändå beröringen. Något så lätt men ändå så laddat för mig. De tar tag om min arm för att vrida och vända, undersöka den. Och jag känner värme!

Fick även en längre kramar av John igår. Det kändes så skönt. Annars brukar alla vänner bara krama en för att säga hej, sen är det bra. Får tacka nyåret för det.

Tomhet. Det är en känsla jag riktigt hatar.  Hur man kan känna sig ensam i ett rum full med människor. Hur saker kan spelas upp runt omkring en men man själv inte medverkar. Man sitter som en zombie! Bortom kontroll..

I lördags kände jag en irritation, en gnutta empati. Hanna gjorde det misstaget som jag varnade henne så mycket för att göra. Det var tur att jag inte fick se resultatet när jag hade druckigt, för jag hade inte kunnat låta bli att säga "vad var det jag sa"  =/

Igår kände jag denna tomhet. Två par sitter i soffan precis som vi andra och ser på filmen. Men dom sitter snäppet lite närmre varandra. Och de turas om med att massera varandra lite lätt på ryggen. Fyfan vad jag saknar beröring..all slags beröring. Satt och smsade med folk för att få tröstande ord, och det fungerade en gnutta även om det fortfarande kändes tomt. Smsar allt mer med Erik, och är mer öppen med vad jag känner..vilket också gör att jag får mer respons..och fastnar ännu mer. Är det bra?? 

Vilket som så ligger man ändå här i slutändan i en svinkall säng alldeles jävla ensam..

Jag vet inte vad jag har satt mig i nu ärligt talat.

För några dagar sen så var jag depp som tusan. Och jag slängde ur mig en del "filosofiska" frågor till folk.. En av dom var Erik. Och fick fina svar av honom, tröstande som alltid, han vet typ alltid vad ha ska säga.

Jag sa tack, och slängde sen ur mig typ "tycker om dig..   mer än jag borde göra men sån är jag"  ... varför sa jag det?!! =S 

Ingen större skada skedd i och för sig. Fick inte alls den responsen jag trodde när vi pratade om det. Är så van vid att folk backar, för hur kan man ha känslor för någon man typ inte känner? Men han blev mest chockad, tyckte inte att han hade sett några tecken på det. Han tyckte det var gulligt typ..  Det var så skönt att prata ut om det som jag gått omkring med ända sen den dagen jag träffade honom för över ett år sen!  Han förklarade sånt som han redan talat om för mig innan, men värmde att han tog sig tid att förklara för mig istället för att bara backa.

Men sen den dagen har vi börjat prata mer. Är tillbaka till att snacka varje dag, på msn och sms. Vi skulle snacka i telefon igår men blev så sent. Kommer dock ändå lite rädslor så fort sex kommer på tal, men han backar så fort han märker att jag stelnar till så förstår inte riktigt varför jag oroar mig.. 

Vet inte varför jag är så glad över att ha talat om det egentligen. Tror inte det kommer ändra på någonting. Han vågar ju ändå inte träffas... Och han typ hatar tatueringar och piercingar, så varför skulle han tycka om mig? =/

Det sägs ju så ofta att det finns en för alla..

Jag tror inte att det stämmer faktiskt. Tror inte att det finns någon för mig. Tror inte ens det finns någon som mig. Jag tror inte ens att jag är skapad för ett förhållande. Jag är inte flickvänsmaterial.

Jag är snarare HON... ni vet den där... Hon på sidan om, Hon som alla pratar om, Hon som alla hatar, Hon som alla grabbar provar när dom börjar bli osäkra på sitt förhållande, Hon som är spännande.

Den där som inte är skapad för att leva såsom det är sagt att man ska. Hon som inte står där med man, villa och volvo. Utan hon som står på egna ben och raserar allas Svensson-tillvaro bara för att hon finns.

Hon är jag...

Tänd, bränd och fimpad...upplockad igen för ett sista bloss

Bara sårar, Bara tårar

Jag sätter mig i situationer jag hatar och älskar

En kluven människa!

Känner mig äcklad av mig själv

Misslyckad

Hopplös

Ful

BEHÖVER ETT BAD

Skamsen

Borde hålla mig undan från mänskligheten

Egen fokus

Fokusera på orsakerna

Hjälpa

Vill inte vara kvar i mitt liv