"god natt och krams vi hörs och förhoppningsvis ses snart :D :P"

orden blir fler

..jag ler..

orden kommer oftare

..jag blir varm..

Jag blir rädd av att le!

Vill inte få hoppet krossat igen

Men vill samtidigt inte att han slutar..

Egentligen har han inte sagt NÅGONTING som kan leda oss tillbaka.

Han har endast sagt att vi ska träffas.

Kan ju menas som vänner?

Har ingen aning om vart han står och jag vill inte fråga..

Jag försöker verkligen att bara se honom som en vän och inget mer..

Eller okej, iaf behandla honom som en vän!

Jag ropar hans namn innan jag somnar

Jag ser hans ansikte i mina drömmar

Jag känner en lätt spöklik beröring på morgonen

Fan asså...

Det här kommer aldrig att gå över..?

Igår fnittrade jag igen....en stort äckligt jävla fnitter.

Han spelade mig rakt i sin hand som alla andra gånger..

Jag sväljer allt han säger med hull och hår, för jag ser han inte som usel..

Men hur mycket ska jag låta glida förbi?

Kommer jag någonsins kunna släppa honom?

Eller blir det som med min första kärlek, att den alltid stannar..

Han fyller upp mitt hjärta

Lika mycket som han får mig att känna mig tom!

Vi snurrar runt i en stormvind

Jag hittar ingenting att greppa för att stanna

Fan för allting han sa igår...

Låtar påminner mig om honom

Serier påminner mig om honom

Bilder påminner mig om honom

Tatueringar påminner mig om honom

Jag påminner mig om honom

Han finns i mina tankar

Han finns i mina drömmar

Han finns i min telefon

Han finns på msn

Han finns inom mig

När han skrattade så skrattade jag

Nu när han gråter så gråter jag

När han är förvirrad så gör han mig förvirrad

När han gömmer sig så gör jag detsamma

När han flirtar så flirtar jag

...jag kan inte gå...

Jag säger att jag har gett upp, att jag inte ska hoppas på honom..

Ändå så fort han säger ett ord så kommer jag krypande..

Står som en fnittrig liten 5-åring och vickar fram å tillbaka med valpögon..

Jag ger bara upp så länge han håller käften..

Sjuka är att hade det varit någon annan så hade jag sagt att han playar mig.

Men inte han.. Så vad är hans problem?? Är det som folk säger, att han är rädd? Och vad är han i sånna fall rädd för då? Jag är så dum som står här och väntar.. Tror dock inte att "gå vidare" skulle bita på honom, snarare tvärt om att han skulle ge upp.. Men måste ju samtidigt lyckats visa mig i samma starka modell som jag var när vi först började prata. Hur skulle det gå om jag plötsligt är den svaga och osäkra? Eller kanske är det vad han behöver? Känna att det är han som är på topp?  Tell me!!

Jag virrar runt som någon jävla höna...

Och när jag riktigt riktigt tänker efter så har jag ingen som helst aning om vad jag ska med honom till... För dom gånger vi träffats har han varit en feg, osäker och "tråkig"..men ger mig inget för att jag VET att det finns mer under ytan.. Frågan är om jag verkligen kan locka fram det..eller om jag bara slösar min tid. Kanske är det någon annan som ska öppna honom. Hur ska man veta? Fyfan för honom och hur han snurrar till min hjärna.. Men fan vad jag tycker om honom också... Blä...

Jag får inte må bra helt enkelt..

Så fort man har en bra dag så ska man slås ner..

Har inte orken till att klättrsa över hinder DAGLIGEN..

Inte för det krävs speciellt stora hinder för att slå ner mig..

Jag faller av en vindpust..

Lägger mig ner och bara gråter som mången gång förr..

Vet att ingen annan än jag själv kan dra mig upp..

Och det är de som skrämmer mig!
Ska jag, den här veka varelsen rädda mig?!

Kommer gå fint, eller not... 

Jag sa "ta bort honom"....och borta är han nu..

Är tillbaka på ruta ett, och den känns tom..

Saknar hans ord, även om de bara var ord..

Vill höra dom igen...och igen..och igen

...snälla...

I dagens läge skulle jag kunna ta en fantasivärld

Skiter i om grabben lurar mig som bara fan, ligger runt med halva sverige..

..bara jag får leva i min fantasivärld skiter jag i vilket.

Det man inte vet mår man inte dåligt av, eller hur?

 Orkar inte

Jag klarar inte av alla dessa motgångar

Orkar inte med pressen

Men kan inte heller dra, det får inte problemen att försvinna

Men det drar mig på energi!

Vi målas in i ett hörn

Finns snart ingen utväg?

Erkänna mig besegrad och ta ett sämre alternativ? 

Lägger mig ner och ger upp snart..

Fått ett "erbjudande" som jag knappt kan motstå.

Ända sen han yttrade dom orden har det funnits i mina tankar. Sov knappt någonting inatt för det snurrade runt i hjärnan.

Själva saken i sig är verkligen något som lockar mig oerhört mycket. Blev alldeles pirrig i hela kroppen. Och han hade så trygg känsla, så vänliga ord!

Men måste erkänna, samtidigt som jag dras till honom så skrämmer han mig.

Det är något i hans extrema livsstil som får mig att misstänka fejkning.
Och då är frågan, kommer det ens att hända?

Spelar jag iofs korten rätt så kommer jag inte hamna i en farlig sits.

Men riskerar ändå att få mitt ego skadat..

Man kommer ingenstans om man inte chansar..
Är dock läskigt när allting i situationen är helt främmande..